Senaste 2 veckorna har jag saknat pappa nå fruktansvärt. Har inte känt den här saknade efter honom sedan han gick bort.

En saknad som gör att det känns som om man får panik!

Jag hatar att känna så här. Blir så fruktansvärt låg och deprimerad.
Jag vill inte visa mig svag, inte just nu iaf.


Älskade pappa, om du bara visste vad jag saknar dig. Jag önskar så att Heily skulle ha en morfar, du hade blivit en sån där mysig morfar som jag alltid önskat mig.
Jag ska, när denna saknad lättat lite, leta fram några bra bilder på dig och sätta dom så Heily kan titta på dig. Dags för henne att få se sin morfar. Jag har vart jätte dålig med att visa bilder på dig och prata om dig. Men jag vet inte vad jag ska säga ännu. Jätte jobbigt det här.

Tänk vad enkelt det hade vart ifall du bara funnits med oss!
Jag älskar dig <3